Dagens Politik

Befor har räknat ut hur mycket företag förlorar på att anställda “snackar skit”. De anser sig ha tagit fram en modell men något som kryper fram i en intervju med DN är att de helt enkelt tar tiden som de anställda säger sig snacka skit och multiplicerar med lönekostnaden.

På DN:s fråga hur de räknar ut hur mycket det kostar svarar VD:n Anders Larson helt sonika:

– Vi utgår från lönekostnaden och tiden som går åt.

Att ta fram en modell på kostnader för saker för ett företag är lite mer komplicerat än så men Befor har förstås inte koll på det. Det finns inget som säger att den tiden skulle användas till att tjäna pengar till företaget i stället till att börja med. Befor har helt enkelt utgått ifrån att all tid är en kostnad och på den ska man tjäna pengar, vem som helst med lite management-kunskaper förtsår naturligtvis att all tid inte kan vara produktiv även om man vill sträva mot en så hög produktion som möjligt. Att dessutom säga att skitnsnacket kostar en viss mängd pengar är också konstigt, menar de att företaget inte hade betalat ut lönerna om folk inte snackat skit? Tror Befor på fullaste allvar att anställda som upplever att de inte kan snacka skit då istället skulle stämpla ut den tiden för att spara företaget de pengarna?

Att springa runt och tro att folk kan fokusera på redovisningen eller produktionskedjan hela dagarna är något som i mina ögon låter som managementkonsulter från 50-talet. Alla moderna förstår att det inte bara är omöjligt utan även dumt. De flesta förstår också till skillnad från Befor att när man bygger en företagshemsida så kan man inte låta 14-årige brorsonen göra det så man kan gissa att det helt enkelt är ett litet sjaskigt Lundaföretag utan egentlig kompetens. (Deras hemsida)

Om sanningen ska fram så tror jag inte en sekund på deras öppnande påstående på hemsidan:

Befor International AB är ett ledande företag inom management och organisationsutveckling.

Ser mer ut som ett gymnasieprojekt från 96.

Slutomdömet är helt klart underkänt Befor, hoppas ni inte får betalt.

Ett bra sätt att mäta missnöjet i landet är att titta på hur det går för missnöjespartierna. De tenderar att vara ett riktigt bra instrument eftersom man kan anse att de är just en indikator på missnöjet. SD har i senaste mätningen från SKOP gått framåt 1.5 procentenheter. Visserligen ska man alltid ta sådant med en nypa salt eftersom säkerheten i sådana siffror alltid är låg. Det man kan se är att det är en klar indikation på att missnöjet växer, det är helt enkelt inte rimligt att 1.5% av Sveriges befolkning helt plötsligt ändrat åsikt och blivit Sverigedemokrater. (DN)

Å andra sidan har Sverigedemokraterna fått en del positiv uppmärksamhet mycket på grund av deras politiska motståndares klumpighet. Paulina Neuding på SvD skriver:

Ska man kunna vinna en debatt mot Sd måste man våga erkänna att det ligger till på det sättet, men samtidigt övertyga om att fördelarna med invandringen ändå överväger. Och det är ingenting man gör med en sarkastisk fnysning.

Hon anser att allt för många av de som debatterar med SD helt enkelt inte tar saken på allvar och kanske inte ens förbereder sig.

Något som många reagerat på på senare tid är att den så kallade FRA-lagen lyckades klubbas igenom under en period av högerstyre. Socialdemokraterna, som för övrigt lyckades vara emot förslaget den här gången, höll på att stifta en likadan lag förra mandatperioden och då höjdes inte särskilt många ögonbryn.

Under ett liberalt styre är det däremot omöjligt enligt många att sådana här lagar stiftas, det har fått liberaler som tidigare stött Moderaterna och Folkpartiet att börja fundera på om det kan vara dags att se över partitillhörigheten.

Det senaste på FRA fronten är att Centrum för Rättvisa anmält lagen till Europadomstolen (SvD).

Välkommen till dagenspolitik.se. Den här bloggen kommer att handla om politik. Här hittar du nyhter om politik, politiska beslut och dagsaktuella betraktelser från den politiska arenan.